Har CSI ”skeptikerna” förlorat? #2

Har CSICOP förlorat trettioåriga kriget?, en artikel av Guy Lyon Playfair. Återpublicerad från hemsidan för Skeptisk om Skeptiker (skeptical About Skeptics) och översatt av Börje Peratt Utforskare.

Del 2 Gauquelin effekten

Part 2 – The Gauquelin Effect

av Guy Lyon Playfair

“De kallar sig ”Kommittén för Vetenskaplig undersökning av krav på Paranormala fenomen”.

I själva verket är de en grupp blivande debunkers som klantat till
sina utredningar, förfalskat resultaten, mörkat sina misstag
och sparkat en kollega som hotat att berätta sanningen.”

– Fate Magazine

Målet för CSICOP (Committee for the Scientific Investigation of Claims of the Paranormal) som det formulerats av Paul Kurtz i maj-juni numret av The Humanist, och som han sedan kom att betona var

”den kritiska utredningen av det paranormala och dess på gränsen vetenskapliga påståenden utifrån en ansvarsfull, vetenskaplig hållning som innebär en saklig information om resultaten av sådana undersökningar förmedlade till forskarsamhället och allmänheten ”.

Detta klingade nog bekant för medlemmarna i Sällskapet för psykisk forskning (SPR), och det uttalade syftet vid starten nästan 100 år innan CSICOP (1882) bildades var:

”att utan fördomar eller förutfattade meningar och i en vetenskaplig anda undersöka de mänskliga förmågor, verkliga eller påstådda, som verkar vara oförklarliga utifrån allmänt vedertagna hypoteser”.

Det vill säga, det vi nu skulle kalla ”det paranormala”.

Den uppenbara skillnaden mellan dessa uppställda mål och hur de har omsatts i praktiken är att medan SPR undersökt fenomen som telepati, psykokinesi och precognition, så har CSICOP starkt ifrågasatt att undersöka sådana fenomen utifrån att de över huvud taget inte existerar. Först antydningsvis – och som vi ska se att ens öppet erkänna dem – som något som man då varken vill eller kan.

Medan SPR: s tidskrift regelbundet publicerar vetenskapliga artiklar, både för och emot giltigheten av vad de undersöker i laboratoriet och på fältet, så får vi förgäves söka motsvarande texter i The Skeptical Inquirer, efterföljaren till The Zetetic, och vi lär inte se några granskningar, eller antaganden om att det kan finnas någon sanning i något som inte kan förklaras i materiella termer.

Innan CSICOP bildades framfördes en extraordinär uppgift som krävde noggrann undersökning, eftersom om den var sann skulle den få långtgående konsekvenser. Detta gällde om positionen av en planet vid tidpunkten för födseln kunde påverka den framtida utvecklingen av barnet. Idrottens mästare, till exempel, tenderade att födas när Mars stod vid vissa punkter på himlen mycket oftare än slumpen skulle förutspå.

Yrkande [för denna uppgift] var paret Michel och Françoise Gauquelin, franska psykologer, statistiker och, ironiskt nog, debunker av många drag av traditionell pop astrologi. De hade studerat födelsedata hos mer än 2.000 sportmästare (och antalet icke-mästare), och fann att 22 procent av mästarna hade fötts med Mars i ”stigande” eller i ”transit” när slumpen endast skulle förutsäga 17 procent – den exakta siffran för icke-mästarna. Storleken på urvalet gav resultatet enorm betydelse eftersom det [resultatet] också innebar hög statistiskt säker signifikans. Dessutom har deras iakttagelser senare replikerats av en grupp belgiska skeptiker som kallas Comité Para.

När Gauquelins uppgifter fördes vidare av en bidragsgivare till The Humanist, kunde Kurtz knappast ignorera det. Detta var säkerligen just den typ av påståenden som hans utskott hade inrättats för att utreda. Han [Kurtz] var angelägen om att avslöja ett påstående som involverar astrologi, eftersom han hade anklagat [astrologi] för att det hade lett till inte mindre än 200 självmord och hade något slags samband med uppkomsten av fascism. Och så följde CSICOPs första försök att replikera ett paranormalt påstående enligt vedertagna vetenskapliga metoder. Det kom också att bli det sista.

Det ledde till en total katastrof [för CSICOP]. Procentsatserna visade för hela kontrollprovet som studerades av ett CSICOP samma resultat som de som Gauquelin kommit fram till. Hela historien om vad som sedan följde fick vi veta i detalj i en 31-sidig artikel i Fate (oktober l982) med denna ledarkommentar:

”De kallar sig Kommittén för vetenskaplig undersökning av kraven för det paranormala. I själva verket är de en grupp blivande debunkers som förfuskat sin stora undersökning, förfalskat resultaten, täckt upp sina misstag och sparkat en kollega som hotade att berätta sanningen.

Det var allvarliga anklagelser som riktades mot ett förment vetenskapligt organ, men författaren inte bara upprepade anklagelserna utan tillfogade ytterligare några. Dessa [tillägg] var troligen korrekta, eftersom texten i själva verket skrivits av den whistle-blowing [uppgiftslämnande] kollegan, astrofysikern och [med]grundare av CSICOP ledamoten Dennis Rawlins.

Rawlins avslutade sin fördömande anklagelse [mot CSICOP] med att konstatera att medan han förblev skeptisk till de fenomen som CSICOP utredde, som han uttryckte det, hade ”skapats för att avslöja” (en intressant erkännande från en som borde veta), ändrade han sig om ”integriteten hos dem som gör karriär på att motsätta sig ockultism”.

Rawlins tillade att CSICOPs reaktion på exponeringen av denna skandal,”var inte att kasta ut de skyldiga utan att kasta ut dem som avslöjat fuskarna”.

FATE avslöjandet ledde till många avhopp från CSICOP. En av de första var nyzeeländaren Richard Kamman, medförfattare med David Marks till boken The Psychology av Psychic (1980). De diskuterade där uthålligheten hos falska föreställningar, poängterade att när [föreställningen] en gång bildats, kommer denna tro att ”snedvrida betraktaren att lägga märke till sådan information som bekräftar tron, och att utestänga bevis på motsatsen”. Detta, sade de, var en ”självförstärkande mekanism” av tros-förstärkning och motstånd mot kritik.

Detta är förvisso sant hos de mer godtrogna ”sanna troende”. Men det gäller också de ”sanna icke troende”, och det är en skälig bedömning av psykologin hos skeptiker.

Det sista ordet när det gäller Gauquelin affären bör överlåtas till Eric J. Dingwall, känd hos sina SPR kollegor för både hans extrema skepsis och sin akademiska integritet. Ombedd att yttra sig om den kommitté (CSICOP) som han just hade lämnat, sammanfattade han det i ett ord: ”Omöjlig!”

KOMMENTAR
Jag som nu publicerar denna artikel är känd bland de som står mig nära som om inte extremt skeptisk så jo väldigt skeptisk och betraktar mig själv ha en hög akademisk integritet. Jag tror inte på astrologi vilket sannolikt kan uppröra några av mina vänner som finner min misstro hopplös. Men jag respekterar dem som tror och jag respekterar den undersökning som presenteras här. Om den är korrekt utförd och dessutom replikerad av en annan skeptisk grupp med samma resultat så är resultatet mer än slump. Får ta mig en funderare? Men ogillar tanken att överge min uppfattning. Så på detta vis avslöjar jag en ”självförstärkande mekanism” av tros-förstärkning och motstånd mot förändring. Anledningen till att jag inte tror eller vill tro på astrologi är för att då skulle himlakroppars mekaniska rörelser över tid påverka personers karaktär och förmåga och jag finner den hypotesen nästintill kränkande mot människans egen fria vilja. Så har skeptikerna förlorat? Det krävs i alla fall mer för att övertyga mig.

Börje Peratt