En slutsats från den mänskliga egoepoken är att den har fött fram psykopatliknande uttryck från maktfullkomliga människor i stort sett över hela världen.
Det är inte så att alla människor som eftersträvar makt plötsligt har blivit psykopater men samhället har delar som domineras av ett antal med för övriga folket farliga och nedgörande egenskaper. Det ger sig till känna i kränkningar, övergrepp och i att utnyttja andra. Det ger sig till känna inför oliktänkande genom förnedring och förtryck. Det ger sig tillkänna i dogmatiska trosföreställningar och politiska åskådningar som hävdar att de ensamma äger sanningen och vet mer än alla andra. Det ger sig till känna i forskning och teoribildningar som utesluter emotioner, rent av påstår att emotioner inte finns.
Psykopatin i samhällets ekonomiska system gör sig framför allt till känna i hur vinster ersätter medmänsklighet, respekt för djur och natur och där sann humanism får verka på nåder, allmosor och välgörenhet.
Men den visar sig också i vardagen, i mobbning och i de näthuliganangrepp och förföljelser som en del människor ägnar sig åt mot enskilda och utvalda grupper.
Psykopatin träder fram med sitt fulaste ansikte i krig, terror och tortyr. Mänskligheten tycks behöva detta fiaskobo för att till slut veta vad mänskligheten inte vill ha. Det är kampen mellan fiaskobo och Succébo i ett nötskal.
Kampen mellan ont och gott
Psykopati kan ses som flykten från kärlek och intimitet. Om detta är ett genetiskt resultat av årtusenden av emotionell smärta och sorg kan det ses som en försvarsmekanism förvandlad till en biologisk förminskning av inte bara människan utan livet som sådant.
När vi går från fruktan till likgiltighet för andras liv är vi som ett löv som multnar, men fortfarande klänger fast vid ett liv som tappat mening. När vi tappat respekten för medmänniskan blir makt och kontroll sättet att överleva och det resulterar i att de som har makt krossar de som saknar makt. Du ser det i ögonen hos den bortlovade flickan som endast har en uppgift att slava för männen och inte längre har några drömmar. Du ser det i ögonen på mannen som jagar efter jobb för att kunna försörja sig men som arbetslös får förlita sig på skärvor från andra.
När människan inte längre har någon dröm om sitt eget förverkligande har samhället misslyckats.
Hoppet står till den humana moralen
Uppgiften för samhället i detta gryende 2000-tal är att formera nygamla värden att upprätta ridderlighet, etik och kärlek. Och i detta att ta tillvara på människans fantastiska förutsättningar. Det innebär att utveckla andlighet och de sinnen som står i kontakt med Alltet, livet i all dess former och själens visdom.
Genom evolutionens andliga framryckning kräver själen en allt större plats. Låt oss säga att själen expanderar så att egot inte längre förmår hindra dess subtila sinnen och dess medvetande. Det kan också kallas för den själsliga framgångens transcendens.
Vår djupaste rädsla är inte att vi är otillräckliga.
Vår djupaste rädsla är att vi är omåttligt kraftfulla.
Det är vårt ljus, inte vårt mörker som skrämmer oss mest.
Att du spelar liten tjänar inte världen.
Det finns ingenting upplyst med att förminska sig,
så att andra människor inte kommer att känna sig trygga omkring dig.
Vi var alla avsedda att lysa som barn gör.
Det är inte bara i oss, det är i alla,
Vi ger omedvetet andra människor tillstånd att göra detsamma, när vi är frigjorda från våra rädslor;
Vår närvaro frigör automatiskt andra.
citat: Coach Carter – ”vår djupaste rädsla” Länk
Ett problem är då narcissistisk personlighetsstörning som vänder allt upp och ner i en grandios självuppfattning där alla andra är kränkbara offer.
Vi är här för att lära, vi är här för att utvecklas i samverkan, förståelse och vi är här för att utmana våra rädslor. Men inte för att betvinga andra eller utöva förtryck, misstro och maktmissbruk.
Ett allvarligt problem för ett fritt sökande och en fri forskning har varit ett organiserat motstånd, i Sverige främst representerat av Vetenskap och Folkbildning/Förbundet (anti)Humanisterna. De riktar sig, säger man, mot skadlig vidskepelse. Men i praktiken vill de förhindra forskning som inte stämmer med deras uppfattning om verkligheten. Det är mot vetenskapens principer och direkt pseudovetenskapligt.
Nu har jag tagit mig an en uppgift som utmanar på många plan. Jag har funnit att framgång är att klara de moraliska uppgifter man tagit på sig och att våga stå för de frågor man vill ställa och de institutioner man tvingas utmana. Det är oundvikligt att då och då hamna i strid mot maktmänniskor och rigid intolerans just nu mot antihumanisterna.
Att det finns organiserade grupper som förminskar människor är fruktansvärt och vår kraft och energi bör användas för att istället stärka människans rätt till sitt eget liv.
Börje Peratt
Referens från den kommande boken ”Medvetandets Dimensioner & Tolv Sinnen”
Börje Peratt utforskare 