Den godes framtidstro och den usles hopplöshet

Den grekiska antikens filosofer har mycket klokt att tillföra. Betänk att nedanstående skrevs för över 2300 år sedan. Innan de anonyma näthuliganerna och nätstalkare som i sin självförtappelse ägnar så mycket energi åt en usel och feg förföljelse av andra. Något som Aristoteles menar att de i sitt inre djupt kommer att ångra. Texten skapar också en förståelse för det maniska behovet av att sluta sig samman och ge varandra stöd i sin uselhet.


Nikomachiska etiken (Aristoteles)


”En god människa vill leva tillsammans med sig själv. För han gör det med nöje, emedan han har angenäma minnen av sitt tidigare handlingssätt och hyser goda förhoppningar för framtiden, vilka som sådana är angenäma. Och hans tänkande överflödar av idéer. Slutligen sörjer han och gläder sig främst tillsammans med sig själv, då han alltid har samma sorger och glädjeämnen och dessa inte växlar från tidpunkt till tidpunkt. Han har ju så att säga ingenting att ångra.

Dåliga människor söker också andras sällskap, då de fruktar sig själva. De kommer nämligen ihåg en lång rad missgärningar och motser andra likadana när de är ensamma med sig själva, men när de är tillsammans med andra människor glömmer de sina illdåd. Emedan de saknar älskvärda egenskaper, kan de inte heller hysa några vänskapliga känslor gentemot sig själva.

Dessutom kan sådana (usla) individer inte dela glädje och sorg med sig själva, eftersom deras själ är i uppror och den ena hälften på grund av sin uselhet plågas av att avstå från vissa saker som den andra är glad över att undvara. Så drar den ena delen i en riktning, den andra i en annan, som om de höll på att slita personen i stycken. Ifall han inte på en gång kan vara både plågad och glad, plågas han åtminstone inom kort av att han nyss gladde sig åt en sak och av tanken på att den inte skulle ha berett honom något nöje, om han bara hade vetat det. Dåliga människor är nämligen fulla av ånger.

En moraliskt mindervärdig individ är uppenbarligen inte vänligt stämd ens gentemot sig själv, emedan han saknar alla älskvärda egenskaper. Om nu ett dylikt förhållanden innebär höjden av elände, så måste vi av alla krafter undvika uselheten och försöka vara rättskaffens människor. På så sätt kan man nämligen både ha en vänskaplig inställning till sig själv och bli vän med andra.” (Nikomachiska etiken, bok 9)

Aristoteles antas ha skrivit detta till sin son utifrån sin ansvar som en förälder som vill sitt barn väl. Självklart gäller texten även dottern. Även flickebarn kan ju navigera in i mörkret oavsett journalistisk utbildning eller ej.

Börje Peratt

Annonser

Om borjeperatt

Börje Peratt, producer, writer, filmmaker, composer, artist and human scientist born in Sweden 1949 received his professional education at The Dramatic Institute, Stockholm (1975). He has also a Master degree in Education and a Bachelor in Psychology (Stockholm University). Works also as director and cameraman. He has produced radio reportage, for Swedish Public Broadcast Radio and documentaries, shorts, and TV-series for Swedish Public Broadcast Television. He has also made movie feature, musicals and drama for the theater. His scientific project "on origin of consciousness" is published in three books. Invented a Life Compass and teaches leadership.
Det här inlägget postades i Antiken, Filosofi och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Den godes framtidstro och den usles hopplöshet

  1. Ping: TV 3´s nya serie Trolljägarna om näthat | Börje Peratt utforskare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s