Narcisstisk personlighetsstörning

Narcisstisk skrivs oftast narcissistisk. Men varför krångla till det.

Härom dagen kom ett samtal från en man plus 60 liksom jag, och som var intresserad av att diskutera. Han hade god insyn i debatterna och i klimatet  som rörde inte bara politik och synen på rättsväsendet i Sverige utan även ”mänskliga rättigheter” och hur dessa texter hade arbetats fram. Jag tar ju upp den historiska bakgrunden i boken ”Succébo – Fröet till framgång”.

Vi kom även att diskutera hur tidiga trauman påverkar personligheten och möjligheterna av att skapa tillit i relationer. Han beskrev en sådan relation och återigen ser jag hur narcisstisk personlighetsstörning har sin grund i barnets tidiga trauman. Man bör här kanske nämna att narcissmen är barnets naturliga självuppfattning (enligt Kohut m fl.), en förutsättning för självkärlek och basic trust. Det är således då denna ”goda” kraft hos det lilla barnet kränks som vi får narcisstisk personlighetsstörning.

Diskussionen om diagnosen schizofreni som rörde massmördaren Breivik avvisades av flera. Jag menade tidigt i artikel och kommentarer på Newsmill, att grunden inte behövde vara schizofreni utan just narcisstisk personlighetsstörning.  Sedan kan man lägga till hur paranoida drag utlöses och hur psykopatiska drag som sannolikt redan finns i ursprungsdispositionen kan förstärkas av miljö och omständigheter.

Ibland tycks vissa fenomen både uppstå i grupp och komma i flock. Som om man ska få olika perspektiv för att kunna se sammanhang.

Ett sådant exempel iscensattes under mina artiklar där jag granskade antihumanismen.

I detta arbete kom jag att inleda samarbetet med en annan skribent. Vi var helt överens om att generöst bjuda på våra kunskaper och erfarenheter och sedan presentera varsina artiklar eller kanske någon gemensam.

Allt detta finns också dokumenterat i mail så det råder ingen tvekan om det.

Vid ett tillfälle förstod jag inte hans beskrivning av sekulär humanism eftersom den beskrivningen för mig var helt ny.

Han reagerade oerhört skarpt och menade att jag inte respekterade hans kunskap. Denna neurotiska sortens reaktion är typisk för narcisstisk personlighetsstörning. Att uppleva sig bli ifrågasatt eller kritiserad väcker en orimlig ilska och manar fram en fiendskap som den som drabbas inte förstår om man inte inser vad man har att göra med.

Eftersom vi publicerade varsin artikel och min fick ett mycket större gensvar med många kommentarer och hans nästan inga alls, utom av oss som ville visa vårt stöd, väcktes nästa fas i denna kedja av neurotiska utbrott, avunden.

I detta skede började han beskylla mig för att olovandes ha tagit hans information. Detta har sitt ursprung i ett abnormt behov av att bli erkänd, uppskattad och naturligtvis älskad, även om han inte skulle tillstå det senare.

Som jag skrev tycks sådana här situationer komma i flock. Och vi drabbades av en annan typ av narcisstisk personlighetsstörning med paranoida drag som vi var tvungen att avgränsa med att kasta ut.

Jag har fått flera mail från kvinnor som lever med män eller har levt med män som har drag av narcisstisk personlighetsstörning och psykopati. De har kommit fram till att dessa människor går inte att förändra. Det tycks istället bara bli värre om de får det minsta grepp.

Deras behov av av kontroll och av att alltid ha rätt övergår till ett maktspel och en manipulation som gör tillvaron ständigt otrygg för omgivningen. Deras behov av att styra och sänka andra för att finna en egen överhöghet kan gå så långt att de skapar sina egna påhittade följare och far fram med beskrivningar av verkligheten som för länge sedan har lämnat sanningen  och istället anpassas beskrivningarna av verkligheten till de egna neurotiska behoven. Det blir särskilt tydligt på nätetoch kan utvecklas till ett näthat. Får man inte stöd av andra så får man stöd av sin anonyma följeslagare, egna nicknames som man naturligtvis påstår är någon annan. Här kan man med fog påstå att det finns en schizoid läggning.

Så därför måste vi ställa oss frågan vad gör vi för att undvika dessa och vad gör vi sedan för att bli av med dem. Eftersom utsikterna för förändring är mer eller mindre noll.

Det är tragiskt för dem som lever i sådana familjer och som inte kan ta sig loss. Det är tragiskt för dem som har sådana chefer på sin arbetsplats. Det är jobbigt för dem som blir utsatta i sin närmiljö. Och det är beklämmande då sådana personer bestämmer sig för att alla andra har fel och just de är ensamma om att ha rätt. Kritiseras de, eller upplever sig orespekterade på en enda punkt bryter kriget ut. Det blir helt enkelt omöjligt att samverka med dem utan att fara illa.

Börje Peratt

Annonser

Om borjeperatt

Börje Peratt, producer, writer, filmmaker, composer, artist and human scientist born in Sweden 1949 received his professional education at The Dramatic Institute, Stockholm (1975). He has also a Master degree in Education and a Bachelor in Psychology (Stockholm University). Works also as director and cameraman. He has produced radio reportage, for Swedish Public Broadcast Radio and documentaries, shorts, and TV-series for Swedish Public Broadcast Television. He has also made movie feature, musicals and drama for the theater. His scientific project "on origin of consciousness" is published in three books. Invented a Life Compass and teaches leadership.
Det här inlägget postades i Psykologi, Psykopati artikelserie och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Narcisstisk personlighetsstörning

  1. borjeperatt skriver:

    H. Bristen på empati, behovet av att förlöjliga och förnedra andra är synnerligen tydliga drag hos den som bestämt sig för att delta i näthuliganism eller i mobbing. Man använder nedsättande inte bara av bristande respekt för andra utan det är en projektion av den egna bristande självrespekten. När man inte kan hantera sitt eget mindervärde så måste man flytta över den på andra. Detta är också drivkraften bakom pseudikerna. Man kan för lite, vet för lite och är i sin narcisstiska snedvridning förbannade på dem som vet och kan mer. / B

  2. Sam skriver:

    Den här texten är ett ypperligt exempel på hur diagnostisering kan användas för att förminska andra människors trovärdighet. Bara för att en person blir arg/upprörd över något du säger eller gör så betyder inte det att personen har en störning. Kanske är det så att det är du själv som har svårt att hantera att en annan person blir arg på dig? Menar dock inte att du skulle ha en störning pga det. Vi är alla olika helt enkelt, och reagerar olika. Borde inte det få vara okej?

    • borjeperatt skriver:

      Texten beskriver ett beteende som är ganska lättdiagnosticerat och särskilt om det är ett likartat beteende över tid. Här spelar naturligtvis självkännedom in och förståelse för att vi ibland kan reagera olika. Vi tar upp detta i en ledarkurs på steg 2 och under de 10 år som vi pratat om denna typ av reaktion som kan komma olika snabbt, från omedelbar explosion till långsamt rykande utbrott, så finns det ingen som tycker om det. Alla upplever obehag om människor blir arga även om det från person till person kan skifta från förvåning till rädsla. Så om jag kontrar ”Har du själv svårt att hantera att en annan person blir arg på dig?. För mig beror det helt på sammanhang, orsak, situation. Om jag finner reaktionen rättmätig får jag backa och be om ursäkt om det är tillämpligt. Om jag är med ett barn som inte får det den vill ha får jag hantera det på ett varligt och inkännande sätt. Om det rör en person som inte håller överenskommelser och skyller på mig ja då är hans reaktion orimlig rent socialt men normal om man har en exempelvis narcissistisk personlighetsstörning. För med en sådan personlighetsstörning klarar man inte av att erkänna egna fel eller ta en konflikt som man själv bär skulden till. Då är det alltid den andres fel. Sedan kommer din uppfattning ”att det är väl okej”. Nej det är det inte om man samverkar för ett gemensamt mål. Man bör i stort sett aldrig underställa sig en patologisk yttring för då bidrar man inte till att den förändras, tvärtom. Man bör klart uttala vad den får för effekt och att man inte accepterar den. Om du nu har en sådan störning måste du lära dig att lägga band på den. Lära dig att se den andres position och utveckla empati. /B

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s